Vaknade för kanske en timme sen och ätit frukost. 

Dagen igår då.. haha trodde verkligen jag skulle orka. Jag visste inte hur trött jag skulle vara vid 2 elr så. Men vi hade ingen svenska vilket blev lite mer chill så jag gick ju till planen med några och sen började naturkunskapen... 

Vi kollade på film i början då läraren var borta. Oj vad många som tittade på den... några typ sov, jag var nära på att somna men höll mig vaken.

Sen så var det träning på kvällen. Jag var inte alls taggad och var jättetrött eftersom att jag fick stressa i mig maten och inte hann sova nånting. Efter träningen åkte jag hem med Hanna och när jag sen sitter på bussen ringer mormor. Jag blev så jävla irriterad.. asså vafan! Det är lite smått barnsligt... det är som bråket mellan Hanna och Lisa för nåt år sen men mellan två i familjen. HAHA jag pallar verkligen inte. Jag har det så jävla bra just nu, det kan inte bli bättre i skolan just nu men då ska man gå runt och vara ledsna för andra i släkten. Nej säger jag bara. Jag får tydligen inte vara ledsen för mina vänner när de har det jobbigt (det kom upp när vi var och åt tillsammans några i släkten i söndags) så vrf skulle jag vara ledsen nu för? Jag sa det till mormor och DÅ säger hon att jag får känna medkänsla för mina vänner men det kunde hon inte sagt när det kom upp i söndags nejnej. Så vi skulle typ fika i täby på lördag och prata om det. Jag känner att jag bara vill åka upp till min favoritkille och vara med honom nu. Även om jag måste gå upp tidigt som fan på söndag är jag glad för det, då får jag mer tid med Harry! 

Men dom här dagarna som är kvar ska jag bara försöka vara glad och tänka positivt på allt för då går tiden fortare och jag sitter fortare på bussen till Sundsvall :)