Jag blir så jävla fucking ledsen. Alla tjatar om matten hela tiden. Ingen fattar vad som egentligen händer. Ingen som vet om att min finaste vän har det jobbigt, och jag gråter varje dag av den anledningen. Som idag när jag träffade mormor för att fika med henne och mamma... så sitter hon och tjatar om den jävla fucking matten när jag halvt gråter. 

Den enda som förstår mig är mamma. Det är jag sjukt glad för. Men endå... ingen bryr sig om hur jag mår... bara skolan går bra så ska tydligen all jävla skit vara helt okej! Det kan jag säga er att det för i helvete inte är! Jag har inte träffat min älskling på flera veckor, killen jag gillar bor 20000000 mil ifrån mig, ingen i familjen bryr sig om mig... bara hur skolan går. 

Som sagt så har jag fikat med några men jag ångrar att jag följde med. Det var självklart kul att träffa Ida och så... men resten var bara skit.