Igår somnade jag alldeles försent pga jag blev lite ledsen för allt med Trine, att jag saknar henne så att det bokstavligen gör ont. Och för er som inte fattar nåt, varsågoda och testa att vara utan era syskon i ett år. Jag har inga syskon, ingen att skrika på när jag kommer hem, ingen att stötta mig mot om jag haft en jobbig dag i skolan och en mamma som aldrig är hemma på kvällarna eftersom hon jobbar är livet inte alltid så lätt så att jag pratar med Trine hela kvällarna och saknar henne är inte så konstigt. Så nu har jag skrivit av mig lite till pojkvännen, haha den enda som bryr sig just nu känns det som.