Nu räcker det. Är trött på att vara den som ska finnas för varenda en men sen lämnas helt ensam. Jag är trött på att ses som ''ängeln'' som alltid ska ha ett leende på läpparna och vara snäll mot varenda person även om de behandlat mig som skit tidigare, det är slut med allt förlåtande. Det är inte ofta det är jag som gjort nåt fel när jag börjar bråka med nån, aldrig typ och är trött på att alla kommer och ber om att jag ska förlåta dom, glöm det. Jag är ängeln i släktens ögon, men frågan är om jag vill bli sedd som det hela tiden? Jag fyller 18 om ca 6 månader och vill gärna bli behandlad som en 18åring då också. Jag får knappt kyssa min egna kille utan att nån ska kommentera och fråga vad jag håller på med?

Nu struntar jag i alla som behandlat mig som skit. Jag är trött på hur jag blivit behandlad av vissa. 

Nu ska jag verkligen se till att gå ut 3.an med de två bästa tjejkompisarna och se till att de här tre åren blir så bra som möjligt :)